Inte bara är valet på TV och på typ alla annonspelare, utan även i lunchrummet och i mitt huvud.
För jag vill påverka, tycker det är viktigt.
För si så där två år sedan bestämde jag mig, efter ett helt liv som socialdemokratiskt röstare, att jag ska rösta på moderaterna.
Pappa undrade om det inte var lite väl drastiskt att gå till motsatta sidan rakt av, och det tyckte jag väl också, fast ändå inte.
Det känns som det blivit mer ordining i regeringen efter maktskiftet.
Allt började när jag 2004 gick med i SSU i Lund. De var kommunister där, nästan i alla fall, de var emot kapitalism som de ville krossa.
Sedan avgick Göran Persson och köpte två gårdar, för över tio miljoner, och det kändes som frontfiguren för socialdemokratin tappat tron på sina ideal.
Det var nog skönt för S att tappa makten, det kändes som en enda röra sista tiden.
Sedan gjorde Reinfeldt och Borg ett bra jobb tycker jag, jag blev förvånad att de kunde sköta Sverige, det kunde inte Carl Bildt förra gången 1991, det kommer jag fortfarande ihåg.
Men jag gillar inte Jan Björklund, och hans skolpolitik, ”Sverige ska få Nobelpris” säger han, är det verkligen en skolministers fokus? ”Alla barn ska få en bra start i livet” skulle vara mitt måtto om jag var skolminister, jag som så många andra hade inte riktigt talang för skolan och fick inte riktigt den rätta hjälpen och ordnade inte riktigt upp att läsa på högskolan, som är ett krav för att få Nobelpris. Jan björklund skulle nog se mig som en slarvpelle och han granskade mina betyg. Men så såg jag på Tv häromdagen att han själv inte hade bra betyg, fattar ni något nu?
Maud kanske skulle vara min idol eftersom hon är näringslivsminister, men jag tycker hon står för oredan i regeringen, hon verkar inte smart tycker jag, och det tycker jag ska vara ett krav för att vara näringslivsminister, man kan få så mycket mer uträttat då, och få fart på näringslivet med bibehållen arbetsrätt.
Men så gillar jag inte heller Bodström, Sahlin, Ohly eller Peter Eriksson heller.
Socialdemokratin är fortfarande det jag tror på, vi delar samma ideal, men när det kommer bli sedan kaos som det var förra gången S regerade tror jag Sverige mår bättre om Moderaterna leder Sverige i fyra år till, för att få ordning på det dagliga arbetet.
Arbetet.com
Valet 2010
Inte bara är valet på TV och på typ alla annonspelare, utan även i lunchrummet och i mitt huvud.
För jag vill påverka, tycker det är viktigt.
För si så där två år sedan bestämde jag mig, efter ett helt liv som socialdemokratiskt röstare, att jag ska rösta på moderaterna.
Pappa undrade om det inte var lite väl drastiskt att gå till motsatta sidan rakt av, och det tyckte jag väl också, fast ändå inte.
Det känns som det blivit mer ordining i regeringen efter maktskiftet.
Allt började när jag 2004 gick med i SSU i Lund. De var kommunister där, nästan i alla fall, de var emot kapitalism som de ville krossa.
Sedan avgick Göran Persson och köpte två gårdar, för över tio miljoner, och det kändes som frontfiguren för socialdemokratin tappat tron på sina ideal.
Det var nog skönt för S att tappa makten, det kändes som en enda röra sista tiden.
Sedan gjorde Reinfeldt och Borg ett bra jobb tycker jag, jag blev förvånad att de kunde sköta Sverige, det kunde inte Carl Bildt förra gången 1991, det kommer jag fortfarande ihåg.
Men jag gillar inte Jan Björklund, och hans skolpolitik, ”Sverige ska få Nobelpris” säger han, är det verkligen en skolministers fokus? ”Alla barn ska få en bra start i livet” skulle vara mitt måtto om jag var skolminister, jag som så många andra hade inte riktigt talang för skolan och fick inte riktigt den rätta hjälpen och ordnade inte riktigt upp att läsa på högskolan, som är ett krav för att få Nobelpris. Jan björklund skulle nog se mig som en slarvpelle och han granskade mina betyg. Men så såg jag på Tv häromdagen att han själv inte hade bra betyg, fattar ni något nu?
Maud kanske skulle vara min idol eftersom hon är näringslivsminister, men jag tycker hon står för oredan i regeringen, hon verkar inte smart tycker jag, och det tycker jag ska vara ett krav för att vara näringslivsminister, man kan få så mycket mer uträttat då, och få fart på näringslivet med bibehållen arbetsrätt.
Men så gillar jag inte heller Bodström, Sahlin, Ohly eller Peter Eriksson heller.
Socialdemokratin är fortfarande det jag tror på, vi delar samma ideal, men när det kommer bli sedan kaos som det var förra gången S regerade tror jag Sverige mår bättre om Moderaterna leder Sverige i fyra år till, för att få ordning på det dagliga arbetet.